Here you can choose in which language you would like to read our website. We are using Google Translate when translating content on this website.

close

Intervju med Tomas Westerberg

Han har varit en av de nominerade till tidningen Lands stora stipendium och den internationella tidningen Outdoor swimmer har skrivit om evenemanget Swim the arctic circle som han är med och arrangerar. När vi träffas i Juoksengi är han i full gång med förberedelserna inför nyårsfirandet We do it twice och har precis varit med och genomfört firandet av vintersolståndet på polcirkeln i Juoksengi. 

Det tog bara ett par veckor från det att jag började jobba på Övertorneå Kommun till dess att Tomas Westerbergs namn dök upp. “Kolla med Tomas, han har koll på det” är en mening jag hör ofta. Är det ett evenemang på gång i norra delarna av kommunen är Tomas med största sannolikhet inblandad i det på ett eller annat sätt. Tomas jobbar ideellt med allt från den lokala byaföreningen till det internationella evenemanget Swim the arctic circle.

Innan jag träffade Tomas trodde såg jag framför mig en stressad entreprenör men mina fördomar kom på skam direkt. Han dyker upp en kvart innan vi ska ses och har en stor ställning för att såga isblock på släp. Han kommer fram och säger hej bredvid jordgloben som står på gränsen där jag står och fotograferar. Juoksengi är utmärkt med en röd lampa högt upp på klotet under de mörka timmarna av dygnet och alla länder som polcirkeln går igenom har sin egen flagga där.

Tomas tar sig tid att visa byaföreningens lokaler och polcirkelhuset, han tar med mig till garaget och visar konstruktionen man gjort för att lyfta upp isblock ur älven med en traktor och kör sen vidare ner på isen för att visa blocken de tagit upp. Vi pratar om hur många kreativa lösningar som byborna kommit på under årens lopp. Hur kreativitet och sammanhållning föds ur gemensamma mål och problemlösning. Han tar sig tid trots att det snöar och blåser och att han har fullt upp inför midvintersolståndets firande. Jag frågar hur tjocka isblocken är som ska bli bardisk på nyårsafton och han är snabbt tillbaka med en tumstock.

Jag har aldrig träffat någon som är så engagerad själv i så många saker men som samtidigt ständigt lyfter andras insatser och bidrag. Han hyllar företagarna som sponsrar evenemangen, den lokala butikens anställda och alla som någon gång varit med och byggt saker, lagt tid på ett evenemang, lagat mat på en träff, kokat kaffe eller kommit med bra idéer. Eller som han själv säger:

“Har man lovat frun att åka till IKEA och bara har tid att vara med en timme och bygga på nåt så är det jättebra, då blir man jätteglad att de vill lägga den timmen på det vi håller på med. Det är då det blir roligt, när alla känner att de kan bidra med vad kan.”

Jag försöker mig på att kalla honom för initiativtagarna och projektledare men det enda ord han kan möjligtvis kan tänka sig är lagledare. Det är polcirkeln och kärleken till byn Juoksengi som Tomas vill lyfta fram. Orden “vi” och “tillsammans” förekommer oftare än “jag”.

2016 var han en av de nominerade till tidningen Lands stora stipendium och tidningen Outdoor swimmer skrev om evenemanget Swim the arctic circle. När vi träffas i Juoksengi nu 2018 är han i full gång med förberedelserna inför midvintersoldståndet och nyårsfirandet We do it twice.

Är det stressigt nu inför alla evenemang eller är du van?
Nä van blir man nog aldrig men vi har förberett oss länge så det är mest praktiska saker kvar nu. Idag kollar jag istjocklekar och så håller vi på med den här inglasade scenen som RajRaj band ska spela i under We do it twice. Två meter hög och nästan sju meter bred på hjul så att de ska kunna spela i värme samtidigt som publiken kan se när det spelar.

Är det samma glasbur som ni lånade ut till Pajala kommun under Musikhjälpen?
Nej det var en lite mindre. Den var för liten för bandet på nyår så vi har fått börja bygga på en ny. Men det är det som är så fint här, att vi har sån himla fin kamratskap så när något hinder dyker upp så är det alltid folk som ställer upp och hjälper till och vi håller tidsplanerna och det är ingen som klagar utan vi har roligt ihop.

Ja det känns så när man är här på evenemang. Att ni har en väldigt fin gemenskap. Det smittar av sig.
Jo, men det är inte bara inom byn det är viktigt med den här glöden, det är också ett unikt turistmål att ha polcirkeln här och jag ser framför mig att vi kommer sysselsätta många människor inom turistnäringen inom 5-10 år. Vi har alla förutsättningar för det och jag ser en stor potential där. Bara vi alla blåser i samma glöd.

Hur mycket jobb lägger ni ner tror du?
Vi lägger cirka 140 000 kr från byaföreningen och nästan 700 arbetstimmar. Så det är ett otroligt arbete man lägger ner av ideella krafter. Men det är en otroligt fin stämning under arbetet. Det är ett fantastiskt fint kamratgäng det här.

Är du alltid såhär positiv? Känns det aldrig motigt när det dyker upp motgångar?
Motgångar ska man ta på ett positivt sätt. Visst dyker det upp ibland, det kan ofta saknas pengar till exempel. Men det är så ofta som lokala företag går in och stöttar då. Vissa år kanske de bara har möjlighet att ge en mindre summa än tidigare år men då är man lika tacksam, alla ska kunna ställa upp med vad de kan och ingen ska känna sig pressad att bidra med mer än vad de kan. Det är så många som varit med och stöttat oss i år som du sett i vår tidning. Det är fantastiskt egentligen.

Är firandet av vintersolståndet i Juoksengi något nytt?
Man började med det i Juoksengi 1996 och det är den enda platsen i Sverige där man firar på det exakta klockslaget. Ibland är det två på natten och ibland är det två på eftermiddagen men vi firar varje år oavsett när. Vi har pyroteknik och vi har musik och en massa annat. Vi har haft körer som sjungit och vi har haft hemvärnet här tidigare år, vi har haft helstekt ren och ett år var aftonbladet här också. Det har hänt mycket genom åren. Det är Kenneth Taavo och Polcirkelns Vänner som börjat med firandet av midvintersolståndet och sen har byaföreningen också engagerat sig och blivit medarrangörer.

Var du med i början av We do it twice?
Jo jag har varit med sen början 1999 som var det första året. Då vid millennieskiftet var vi på finska sidan vid Kylänsaari, en liten holme söder om polcirkeln, för isarna var så dåliga.

Föreningslivet har varit en stor del av ditt liv ett bra tag med andra ord?
Jag tror att jag varit med sen 1978. Allt ifrån arbete med fotbollsplanen och luftgevärsskyttet då vi åkte runt med ungdomar i hela länet. Byaföreningen startade vi nog där vid 1999 och det har varit otroligt roligt. På sommaren har vi marknaden och simningen till exempel.

Ja just det. Jag som relativt nyinflyttad i kommunen är lite i chock över hur mycket ni gör här uppe.
Swim the arctic circle var det idésprutan Roland Niska som kom på, han tog upp det på ett styrelsemöte och undrade “kan vi inte ha simning i öppet vatten i polcirkeln?” och resten av styrelsen sa jajjemen det ska vi göra.

Hur går man vidare med en sån sak när man väl klubbat idén?
Han tog kontakt med svenska och finska simförbundet och sen besökte vi dem och de var eld och lågor över det både i Stockholm och i Helsingfors. Första året var 2011 och då hade vi 22 eller 23 simmare och därefter har det ökat ungefär 30% varje år.

Otroligt egentligen med såna siffror varje år. Så det har bara växt och växt?
Nja, när vi har var uppe i ungefär 70 simmare så fick vi plötsligt ett ganska stort tapp. Men vi såg på det här som ett långsiktigt projekt och fortsatte genom att bland annat kontakta engagerande inom Vansbrosimmet för att se hur de jobbar med sitt evenemang. Det var väldigt givande att träffa dem och bli inspirerade. Det var roligt också eftersom så många där hade hört om Juoksengi och hade en relation till byn på något sätt.

Vände utvecklingen då eller hur ser det ut med anmälningarna?
Förra året var det 240 anmälda simmare. Det var någon enstaka som inte startade men det är enormt kul med så många, det bara rasslade till med anmälningarna när vi öppnade det.

Vilket tillfälle att få visa upp Tornedalen också för de som nog aldrig kommit hit annars.
Jo visst är det så. Vi räknade att vi hade ungefär 400 gästnätter tack vare simningen. Vi pratar ju mycket med de som företag som jobbar med turism i kommunen om hur vi tillsammans kan arrangera andra evenemang i samband med simningen för att få ha kvar några besökare ytterligare några dagar. Tänk vilket tillfälle när det är så många här.

De som besöker Juoksengi för första gången i samband med simningen, vad är det de brukar vilja göra när de är här?
Det är så olika men jag kan berätta om när några kvinnor från England var här och bad mig hitta på något åt dem. Det enda de hört talas om innan var Koskenkorva. Men då föreslog jag rökbastu och de nappade direkt. Så då ordnade vi det i fäboden i skogen åt dem och serverade tunna skivor renkött som Roger Niemi i Soukolojärvi ordnat och så tog jag fram några glas vi gjort i is till nyår och som jag sparat i frysen, och de var så otroligt tunna, kanske bara 5-7 mm, och så fick de smaka en skvätt Koskenkorva som de frågat efter och jag sa på min lite dåliga engelska “ice from the river you last night swim in”. De tyckte det var väldigt roligt att dagen efter de simmat kunde dricka ur älvens egna dricksglas.

Vad häftigt! Man blir ju lite stolt då som norrbottning när andra gillar det som är speciellt för ens hembygd.
Vi har gjort lite samma sak i samband med polcirkelhoppet. När några tjejer skulle hoppa för att få certifikatet så bjöd vi på lingondricka i isglas och en av dem tog av sig handsken och tyckte att det var konstigt att glasen var så kalla. Hon trodde det var vanliga glas.

Oj så det är så pass klart vatten alltså.
Jo det är väldigt speciellt här, och det är lite så vi jobbar med allt vi gör, vi försöker ta vara på det som är unikt för vår plats och visa upp det vi är stolta över.


Skriv ut

Nyhetsarkiv

På overtornea.se använder vi cookies för besöksstatistik och för vissa funktioner i syfte att förbättra och förenkla användarupplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du vår användning av cookies.

Läs om webbplatsen. Läs mer om cookies.